Slut i rutan. Bye bye.
Den här träningsveckan skulle jag lika gärna spola ner i toan.

Min energi har likt en pyspunka läckt ut hela veckan och idag var jag slutligen nere på fälgen. Ett härligt tempopass stod på agendan idag, distanscykling med träningsvän imorgon, och långpass löpning på söndag.

Veckan har haft lite “ketchupeffekt” över sig dvs först kommer inget, sen kommer inget, sen kommer ALLT. Och i vanliga fall gör det inget. Men idag tog det tvärstopp. Kvällen är ung och jag kommer inte bli långrandig utan hoppa i säng tidigt och förhoppningsvis vakna full av energi imorgon.

Det går upp och det går ner…

Borta bra, hemma är kallt!

Man glömmer fort hur kallt det är hemma när man tränar i korta ärmar och ben under en vecka.

För att kort summera veckan som varit så blev det totalt sett ganska bra trots att jag åkte dit med dåliga förutsättningar. Givetvis hann jag med en förkylning innan avresa och väskan var full med nässpray. Efter första dagens brutala start på fem timmar så lossnade dock stockningen i bihålorna på ca 1400m höjd. En annorlunda terapiform som jag aldrig tidigare provat. Men det som lossnat på höjden kom dock tillbaka i nattens fuktiga klimat. Vad ska man sova i för att inte frysa när man är utomlands på vintern- fullt fleece ställ?

Om vi ska utvärdera det hela så fick vi en bra start på den nya säsongen och ett litet smakprov vad vi ska igenom till sommaren. Asfalten är inte som hemma och saknas på sina ställen något som Kasper fick erfara när vägen var bortspolad ner till Playa  de Veneguera. Tur att han reste med ett extra par klossar till skorna för det var bara flisor kvar av dem när han kom tillbaka.

Regnet smattrar på rutan. Schemat är tajt. Dagens löppass ska genomföras nu. Annars brinner det upp.

Men jag vill inte.

Som ett tjurigt litet barn sitter jag med armarna i kors och vägrar ta på mig skorna.

Förhandlingsläget är tufft. Jag har inga bra argument som biter. Så det blir det klassiska milda tvånget. “Så, så. På med skorna och iväg” Men jag är fortfarande sur på mig själv…

Extra cred för Salomonjackan som höll mig hyffsat torr trots att jag blev spolad med högtrycktvätt längst med “Djuphavsbadet”. Så är det här i Skåne, det regnar sidledes. Extra cred för vintertights, egentligen var det för varmt men den berömda “chillfactor” fick tas med i beräkningen eftersom vinden var hård och stötig.
Fast jag var sur hela vägen. Både om tårna och inombords. Kanske log jag en smula när jag låg frammåt i vinden och sköt på med benen- gratis styrketräning.

Belöningen blev ett besök på “Flickorna fläderblom”. Ekologiskt koncept. Problemet med att gå dit är att jag har så svårt att välja… Avsmakade en chockladboll som innehöll riven morot. Det är det som krävs för att tillfredsställa min allt mer kräsna gom. Jag måste blir överraskad, annars blir jag besviken. Men där blir jag aldrig besviken för där samsas som sagt rivna morötter, pumpafrön, dinkel och kakako i en och samma boll. Det smakar. Gillar man delicatos bollar börjar man gråta. Men jag ler och funderar en stund. Riven morot i en chockladboll…

När Kaspers träning blev inställd drog vi istället ner till Bo01. Men innan dess var jag en vända på vinden. Har packat ner min våtdräkt och allt som förknippas med simträning väl. Vatten är inte mitt element. Vet inte om det hänger samman med att jag är en Vata. Eller så handlar det om att jag är talanglös. Sista gången jag på allvar simmade i dräkt var nog 2003 under en 1/2 IronMan. Efter det blev valet att enbart springa och cykla. Vill simma igen, men det kommer enbart bli i öppet vatten. Struntar i allt vad teknikträning heter inomhus. Vägrar ligga och glo ner i kaklet. Behöver spänningen som förknippas med öppet hav. Vara en del av tång, vatten och vågor. Möjligtvis kommer jag sträcka mig till att simma i bassäng utan tak.

Faktum är att jag älskade känslan i vattnet idag. Att glida genom vattnet. Inte behöva räkna längder bara navigera på bojar, bryggor och skuggor. Hade ställt in mig på en köldchock, men ömslöts av ett svalt vänligt salt hav. Fantastiskt. Fler blider här.

På hemvägen hamnade vi en lite ledsam situation som dock slutade lyckligt. En äldre dam satt trött på en kyrktrappa i innetofflor och sjukhusarmband. I armvecket satt en venflon. Jag går fram till damen och frågar vad som hänt. Hon är väldigt trött och kan inte redogöra för vad som hänt. Ingen av oss har mobil med så vi går in på en Pizzeria och får låna telefonen. Ringer sjukhuset och mycket riktigt har damen ifråga gått därifrån. Det tråkiga med hela historian är hur långt hon gått utan att någon reagerat. Och bemötandet jag fick när jag ringde sjukhuset. “Kan du inte köra hit henne?” På min fråga hur länge vi skulle vänta innan någon kom, fick jag ett snäsigt svar “det beror på när polisen kommer”. Damen ifråga hade gått iväg från Akutavdelningen och jag hade inte en aning om varför hon hamnat där. Till slut dök det iallafall upp en bil och damen kom i tryggt förvar igen.

Ny vecka stundar. Ska ta ett beslut om att ev bara satsa på löpningen fram till Malmö 10K. Det kan absolut gynna löpformen. Dessutom kommer jag ha tid att simma också. Ja, vi får väl sätta oss i soffan och diskutera det hela. Det finns nämligen ett upplägg för Kasper för 10k sub 40. Det klarar han med lite fartträning.

“Din simmössa är trång mamma!”

Nu tar vi semester från allt vad datorer heter och städar järnet hela helgen! Det blir nog lite träning också. Mitt drömscenario är att mina ben nu är så starka att jag orkar ett kuperat långpass imorgon kväll.

Trevlig helg önskar vi från “Soliga södern”

Först var jag och Emil en sväng på BVC för BOEL test. Det pinglades, snurrades och pinnades. Godkänt på alla moment. Så en snabb sväng in på Netto där vi glömde handla det viktigaste. Sen var här full rulle ett par timmar med barn som skulle dra i varandra, matas och leka med alla Emils leksaker. Ut i regnet till andra affären där vi handlade en massa men åter igen glömde det viktigaste…

Har en fundering som väcktes när jag tvättade håret efter träningen idag. När man har dreads, tappar man hår då? Lika svallande som håret var under graviditeten, lika osvallande är det nu. Jag spolar ner halva huvudet i toalettstolen efter att balsamet är ursköljt.

Pildammsparken liknar Irländs Julafton varje tisdag. Heleneholmare som springer runt, runt i olika looper. Sist jag var med, krockade vi vid “poolen” på 1000-ingen. Idag uppstod inga intermezzon, eller jag var iallafall inte inblandad eller i närheten av något. Bosse drog in halva skaran på Stadion för att köra 400-ingar och lite annat. Eftersom jag inte är “frekvent flyer” längre så flyter inte incheckningen som förr. Är det nån som känner igen sig? Numera känner jag mig mest förvirrad när Bosse dukar upp tisdagens smörgåsbord. Swosh, så har alla bestämt vad dom ska göra och börjat värma upp. Men det blir som regel bra. Idag fick jag bra sparring och körde 12-10-8-6-4 min med 1,5 min gåvila, sen blev det tyvärr tack och adjö för min del…

Imorgon är det en helt vanlig onsdag- skönt!

OK, då i väntan på bilderna får jag väl skriva lite om vad vi hittar på. Emil fortsätter med sin magträning. Inte jättepopulärt, men han ligger en stund på mage och spanar. Speglar är roligt, stora som små. Fötterna är killiga och mössa hatar han fortfarande. Bodysar som ska över huvudet ska vi inte tala om, och ytterjackor, vantar, overall…

Snart är det dags för smakportioner, vi får väl se vilket betyg potatis får av den unge herren.

Kasper och jag trampar vatten, dvs vi blir inte färdiga med någonting. Det största projekt vi satt igång var ett storkok av äppelmos. Vi plockade kilovis med äpplen i tidsdags och kokade gryta efter gryta med äppelmos. Fantastiskt god. Men vi har problem med frysen så jag vet inte hur smart det var egentligen… Den frostfria frysen från Gorenje som inte kan stava till frostfri. Det är snart en hockeyrink på hela bakväggen. Och att felanmäla är rena rama skämtet. Killen som kom sist var snäll, men det enda han gjorde var att säga att det var fel på fläkten… döööö, strömkretsen bryts när man öppnar dörren. Men det kom han på själv under tiden vi väntade på den nya fläkten. Han kliade sig i huvudet, sa att han inte hade så bra koll på de nya modellerna och pillade bort en liten plastbit där kondensvattnet skulle rinna ut. “Den fyller ingen funktion, jag vet inte varför dom sätter dit den” Tack och hej! Så nu har vi en fin nyspolad isbana i köket igen. Undra om det är en medveten handling från företag idag, göra felanmälning så komplicerat och jobbigt att man inte orkar? Hallå jobbet, kan jag komma med 20 kg äppelmos och ställa i -20 frysen? Nej, ni behöver inte inventera det fast det ser ut som frysskadad plasma!

Jag försöker springa tre pass i veckan. Det enda tecken jag får på en viss progression är att pulsen faller snabbt under vilan och att jag snart återigen tillhör de fasta inventarierna i pildammsparken. Blandar friskt korta och långa intervaller och använder tiden till att både komma i fysisk och själslig form- min alldeles egna tid på jorden. Ovärderlig.

Hm, bilderna dröjer. Håll ut, vi håller på med en uppdatering!