Dagen började nog så bra som den bara kunde. En snabb bloggvända fick mina ögon att tåras och hjärtat att bli varmt, Team Solde hade nominerat vår prestation i samband med Transalp till ett bragdguld!

Kasper körde till den lokala volvoverkstaden och jag tassade iväg bland blommande ljung och blåbärsris. Utan klocka, pulsband eller GPS. Ljuvligt att bara låta benen få flyta iväg, snabbt eller långsamt spelar ingen roll just nu. Jag är. Fullkomligt.

Förmiddagen tillbringades vid det lokala friluftsbadet där Emil badade till han var blå och fick gnuggas varm. Men upp skulle han inte. Sen gick vi de 200 metrarna hem i sakta mak, varenda sten ska inspekteras. Och titta där, en myra!

När Emil tog sin middagslur gick jag och Kasper och köpte glass. Två kulor skulle vi ha. Men när jag såg hur tjejen i luckan menlöst karvade i glassbyttorna sa jag till Kasper “det blir tre…” Då uppenbarade sig den manliga kioskiären, och sanna mina ord vad mycket glass vi fick. Jag har aldrig sett så stora kulor. Efter det comade vi till Emil vaknade.

Och sen skulle vi cykla…

Ganska omotiverade…

Jag kan inte påstå att motivationen sprutar ur benen på någon av oss. Lite lojt drog vi iväg upp i Trollabackarna. Ganska snart konstaterade vi att ingen av oss hade ben att göra några avancerade saker, så efter att ha röjt lite nerfallna träd avslutade vi helt enkelt det hela. Det tar nog sin tid innan den riktiga motivationen och cykelsuget kommer tillbaka.

Dagens slitjobb.

Det är mäktigt hur många cyklister Team Soldes onsdagsspurter drar. Ett gott gäng hade redan samlats på St Knuts torg när jag mötte upp, och fler väntade vid Blomsterkiosken. Ni kan själva gå in och räkna, en teambild dyker säkert upp på Soldes hemsida under dagen.

Hade sagt till mig själv att jag bara skulle mysa längst bak, men självklart revs jag med. Vem försöker jag lura liksom. Men jag höll mitt löfte att inte dra på mig någon syra, och det är jag glad för. Benen kändes helt OK, det där allra sista saknas fortfarande. Men jag ska vänta tålmodigt.

Bergspriset vann jag, och det tycker jag faktiskt att jag förtjänade efter de sista veckornas 36 000 höjdmeter! Sen var jag ful och körde enbart på taktik på den sista. Jenny fick dra och så spurtade jag om henne när jag såg linjen. Men som jag skrev tidigare, ränderna går aldrig ur…

Och så avslutade vi det hela med en AfterBike på Babel. Jag  bara älskar konceptet.

Efterhäng…

Team Solde drar igång sin Onsdagsspurt kommande onsdag.

Vi rullade med idag för att märka ut var spurterna börjar och slutar. Sträckningen är helt ny för i år, finns här. Lap 1 var alltså rent rull och lull. Sen blev det åka av och jag hade inte en chans, trots att Kasper gav mig guldläge och gjorde ett jätteuppdrag. Är för klenbent.

Men knät höll, jag gick på max och det höll. Ingen smärta alls!

Nu laddar jag för sista långpasset imorgon innan Götet. Upp i ottan, 1,5-2 h med 20´fartökning till någonstans kring tävlingsfart eller något snabbare.  Ska bli intressant.

64 dagar till nästa halvmara.
302 dagar till Göteborgsvarvet.
358 dagar till TransAlp.

Här sitter jag med snor i näsan och har det bra. Befriande att inte känna sig stressad av ett oplanerat träningsavbrott. Loppet är långt.

Skanör kommer som en liten bonus på vägen. Målsättningen är safe and säker. Jag ska kvittera ut min Jubileums T-shirt. Med andra ord behöver jag bara gå i mål! Om ens det, man kanske får den redan när man hämtar ut sitt startkit?

Har fiskat lite efter ett par tri skor. Vi får se om jag får napp. Annars blir det lugna fina byten med balja och handduk. Trippa iväg på höga klackar och inte halka på asfalten. Samma procedur efter cyklingen. Inga fina balettkonster med båda benen på samma sida ramen. En lätt touch på bromsen och springa ljudlöst in mot växling.

Nu loggar jag och Emil ut ett tag. En vecka, kanske två. Kasper får sköta ev uppdateringar eftersom han blir kvar på hemmaplan. Jag ska fundera över cykelval. Mitt hjärta säger att jag ska gå på vikt. En hardtail blir lättare att trampa uppför i alperna. 80% av tiden kommer spenderas trampande uppför. 10% kommer vara full koncentration nerför. Då har jag ändå inte tid att tänka annat än “här och nu” och ”vad finns framför mitt hjul?”´

För er som är hemma. Glöm inte Ringenloppet på lördag ute i Hököpinge. GP på söndag.
Och för er som vill känna riktigt syra och kanske lägga en pizza vid Brofästet är “Ondsdagsspurten” med Team Solde given.

Vi ses i Skanör, om inte förr gott folk!

I onsdags kväll kom mina föräldrar hit. Mamma stannade kvar och skulle egentligen ha åkt hem i fredags. Men hon stannade över lördagen och sen tyckte hon det var lika bra att vara kvar till söndag kväll när hon ändå var här. Fantastiskt skönt. Alla har varit glada och nöjda över hennes beslut. Vi har lagat god mat, hunnit träna långpass tillsammans, leka non stop med Emil och även fixa hemma. Idag sitter jag med känslan av att vi har haft semester. För det är långt ifrån nån semester att vara föräldraledig även om det är väldigt kul! Jag och Emil har ju dessutom haft turen att träffa många trevliga mammor, pappor och bäbisar som satt guldkant på den här tiden!

Lite seg i benen var jag i morse efter 150km cykel i fredags och 14km telefonstolpslöpning igår. Både jag och Kasper tänkte hänga på Team Soldes söndagsträning. Ca 2 h var tydligen planen och det gick med en rasande fart när vi väl kom ut ur Malmö. Jag fick släppa vid Klagstorp och var nästan ikapp gruppen när nästa tokryck kom:) Eftersom det var helt omöjligt att komma ikapp så fick jag en kanonfin tempointervall när jag jagade bakom. Har lite svårt att komma upp i puls på cyklingen med där var jag uppe i 165 slag och höll mig däromkring. Kändes riktigt bra att få blåsa ur benen utan att syra igen. I Vellinge samlade vi ihop oss och körde ner mot Höllviken för att släppa av Soldekillarna vid Toppenrondellen. Mot Höllviken fick grabbarna släppa och jag satt kvar:) Kändes bra med lite revanch efter min tidiga avåkning. Kul med tempo och fighting spirit i gruppen!!

Jag och Kasper rullade vidare mot Skanör och och åt en hutlöst dyr glass i hamnen. Det bästa, godaste och mest prisvärda cykelfikat får man klart i Kanalkiosken. Lite motvind hem, men det var bara att skicka fram x2000 i vinden. Ingen skyltspurt i Gessie idag heller. Kasper såg till att jag var inklämd mellan honom och väggrenen när vi närmade oss:)

Ny vecka väntar. DMI visar en stor sol och svag vind kommande vecka. Härligt!

(Edit: jag kan inte komma in på Funbeat så jag har inte riktig koll på “ackumulerad träning”. Men i torsdags sprang jag även ett intervallpass på 14 km med snitthastighet 4.54 min/km. Är det konstigt att jag är lite sliten i låren?? Med facit i hand så får man väl säga att den här morsan börjar bli lite uthållig igen!)

Just Mommo överraskade mig idag. Det var hon som knuffade iväg mig när jag stod och mesade och pekade på de mörka molnen över Öresund. “Lågtryck” sa jag, “Nähä du, iväg med dig” sa hon. Punktum. Och jag lommade iväg, fixade Snickers som survivalfood. För jag visste inte vad som låg framför mig. Hade tolkat det som 120km på 4 timmar inklusive ev kaffestopp. Så mentalt var jag inställd på att bli avhängd och lämnad på slätten. Men det visade sig vara ett extremt lattjo gäng som skulle köra ca 80 km mellan 10-14 inklusive CoffeStop. Så jag hade med en Snickers för mycket Hängde med Team Solde på deras söndagsträning och dagens runda gick via Lomma, Barsebäck, Järavallen, Kävlinge, Haboljung och så tillbaka till Malmö. Som hastighetsgrafen illustrerar så vart det ganska ojämt tempomässigt, men jag satt bara på hjul, var långt ifrån någon pålitlig hjälpryttare. Fick också svart på vitt att jag inte är med när det körs till. Då är jag lika gravad som frukostlaxen. Innan kaffet på Golfklubben var det nämligen “fri fart” och trots att jag gav allt jag hade så klarade jag inte att hålla hjul. Nedrans. Så här måste jag nog krypa till korset och sätta mig på trainern och köra watt. Kasper och jag kan ju inte komma ut samtidigt, annars är det den bästa träningen för att klara syran och inte släppa när det går starkt. Han är grym när det gäller att dra tunga växlar…

Fika blev det på Barsebäcks golfklubb sen rullade vi vidare och det blev ännu ett “fri fart” avsnitt till Haboljung. Aj, hittade ett fint hjul att sitta bakom, kändes som jag hade snor i låren. Väl hemma var det bara att dansa fågeldansen och leka med Emil som inte sovit så mycket, grannen hade tydligen “kört moped” i sin lägenhet. Han håller på att renovera och min mamma beskrev dagens aktivitet därifrån så. En (o)angenäm uppgift kvarstår, torka av min sommarcykel som är full med grus från fredagen. Ska smyga upp och hämta den innan jag degar ner mig i soffan. För nu är jag trött.

Totalt denna vecka har jag cyklat totalt 300km och sprungit 33 km. Och det är ganska tydligt var svagheterna finns. På cykelfronten är det främst styrka och fart. Behöver cykla mer i grupp där det “körs till lite” men utan att totalsnittet blir för högt. Det får komma sen. Löpmässigt är det också styrkan jag behöver jobba med. Kraftlöpning i uppförsbacke med driv i armarna och höga knän!

Handen på pulsen och hjärtat. Familjen först i alla lägen. Träningen är en bonus, varje gång. Ska försöka behålla och bevara den glöd och glädje inför träning som funnits denna vecka. Möjligtvis tvekade jag lite idag när det inte var jag själv som höll i taktpinnen. Men det gick bra det med. Tack till alla girls and boys idag som gjorde premiärturen till en riktig höjdare. För det var min allra första tur i klunga som mamma! Och jag fick mersmak.