Idag slog vi hjäl en hel dag i Köpenhamn. Nya sti-reglage till Sparken skulle hämtas och man går inte bara in i en cykelbutik och så ut igen. Dessutom så hamnade vi mitt  i Malojas visning av sin nya kollektion.

Och när man ändå kör förbi Fields kan man ju lika gärna stanna och bunkra lite goda viner och en och annan bajer.

Insåg idag att jag  blivit “äldre”. När jag ser mig själv i spegeln så tänker jag 25, max. Men idag utbröt ett mindre kaos när vi kört över öresundsbron. ”Kaffekokaren, stängde du av den??!” Vi fick ringa våra snälla grannar och skicka ner dem till oss för att kolla. Det skulle aldrig ha hänt när jag var 25. Tyvärr dissade Kasper mitt förslag att köpa en timer till den där förbaskade,  men ack så älskade, maskinen. Vad är det som är så tabu med timer? Eller är det bara allt för mycket pensionär över det?

Känner mig riktigt cykelsugen efter en slapp, ganska mainstream dag. Kasper har meckat ihop Sparken igen och den får väl återinvigas med MTC imorgon. Jag kan kanske agera kvastbil för den lite lugnare gruppen?

Springa ikapp är aldrig en bra idé. Planerat långpass igår uteblev. Soppatorsk och en stor förkylningsblåsa ledde till omplanering och glass istället för planerat 1.5-2 h långpass. Vaknade idag och kände inget av en eventuell förkylning så mitt drag med vilosöndag var nog riktigt. Coach T har gått in i träningsbubblan så jag hade ingen att konferera med. Var löpsugen och drog 14 km lite snabbare än distanstempo. Så får vi se om det var ett dåligt drag inför morgondagens test på bana, 10 x 400m.

Träningsprogrammet inför Mallorca landade i inboxen idag. Vi går ut hårt med 200km på lördag. Kasper menar att jag kan spara 10km genom att inte gå med upp till Klostret… Jag kommer INTE gå med till klostret och jag kommer INTE köra ner i hålet dvs Sa Calobra. Det finns cyklister som åker till Mallorca med Sa Calobra som mål. Inte jag, klättra är inte mitt problem, det är många timmar med hög fart.

Teamkläderna för Mallorca kom idag, förra året var rosa till min stora glädje. Årets tema är gult till grabbarnas glädje:)
Maloja kommer vi åka i först efter Mallorca. Maloja öppnar sin första Concept Store på Skärtorsdag så det har mycket att stå i och hade inte möjlighet att träffa oss förrän efter påsk. Men det ser vi fram emot!

Så du som är hemma i påsk, ta en tur till Ängelholm!

Jag gillar det avskalade, enkla, utan krusiduller. Därför blev jag så lättad när Jona kom med ett enkelt avskalat förslag vad jag kan jobba med för att hitta lugnet i en ganska kaotisk tillvaro där träning, familjeliv, olika viljor och jobb ska samsas på samma yta.

Jona genomförde Ironman Hawaii i oktober och gick sedan i pension som triathlet. Vi börjar bli en stor skara pensionerade cyklister och triatleter med en gemensam nämnare; vi slutar aldrig ha fokus i våra aktiviteter. Så nu blir det RetroCykling under våren!

Fokus personifierad

Kom även till ett beslut kring att evt koppla in en tredje part i form av test/träningsprogram. I dagsläget är det inte aktuellt eftersom det är omöjligt att följa ett fastslaget träningsprogram. Kasper har fått ett program av Benjamin Justesen som han följer så gott det går från vecka till vecka.

Träningsmässigt försöker jag få ihop 40 km löpning/vecka, och så mycket cykel det går. Förra veckan trampade jag ihop 170km på trainern, den här veckan blev det bara totalt 70 km “bergspass”. Det är dags att börja tänka på knähälsan om de ska hålla i åtta etapper. Men det känns bra att ligga och tugga tungt. Kommer att öka längden/ antalet på intervallerna, minska vilan och till sist öka motståndet. Ungefär som vi gör med löpningen; öka antalet, minska vilan och sist öka farten.

Emil är förkyld igen. Han är pigg och glad som vanligt, men har jag otur så sätter det sig i halsen på mig igen. Men träningsdagboken vittnar om att jag tränat regelbundet och bra i 4 veckor. Så jag är redo, om det händer!

Hittade inspiration på MarathonMias sida till “Onehundredpushups“. Träningsprogram med mål att klara 100 armhävningar efter 6 veckor. Eftersom jag inte gjort en armhävning sen jag blev gravid blev jag smått överraskad när jag gjorde 15 i inledningstesten. Idag gjorde jag 71 st totalt, fördelat på 14-16-12-12-17. Ska bli spännande hur långt jag hinner på 6 veckor. Gör jag 50 är det en enorm prestation. Hundra kan vara ett drömmål. Visst är det realistiskt, men kanske över lite längre tid.

Hjulen börjar sakta snurra igen efter förkylning efterföljt av en diffus magåkomma. Eller som Kasper lite käckt sa igår “nu har vi varit friska allihop i två dagar!” Man ska glädjas åt det lilla, varje dag!

Kasper, Emil och jag hamnade i Jonas soffa på söndagförmiddagen. Jona är en vitamininjektion. Bla pratade vi lite om hennes samarbete med Jens Lunekilde. Självklart är det ett jättejobb som lyfts från en atlets axlar när man inte behöver skriva sina egna träningsprogram, men det som nådde djupast in i mig var det Jona sa om acceptans. Att en viktig del i deras samarbete var att acceptera. Som Jona uttryckte det “acceptera att jag är fyrtio, att det tar längre tid för kroppen att återhämta sig. Att gå i mål, sträcka armarna i skyn och kunna säga från hjärtat; jag är nöjd”

Det blir ett av mina områden att jobba med i vinter. Att acceptera de förutsättningar jag har just nu. Emil blev ett år i juli, han börjar på förskola och jag börjar jobba. Vi kommer vara sjuka flera gånger om och däremellan ska jag hitta kraft att ta mig tillbaka på plattformen om och om igen.

Men kraften är egentligen obegränsad, det gäller bara att rikta den dit den gör mest nytta!

Första förkylningen är avklarad, totalt fem träningsfria dagar. Idag var jag tillbaka på trianern och körde ett enkelt wattprogram. 27-28:e är det avslutning i syd MTB cupen. 5:e oktober MTB marathon i Danmark. Säsongen 2009 är igång För min del blir den kanske inte den resultatmässigt bästa, men viktigaste, för framtiden?

Ibland bara klaffar allt. Jag och Emil drog iväg till Anders och Rune strax innan nio. Emil installerades och jag som var träningsklädd (med bla snabba skor) körde uppvärmning till Pildammsparken. Efter några stegringslopp satte jag iväg på dagens 5 x 1000m. Km slingan delade jag idag med Malmö Brandkår. En hel bunke med nuffror på tröjorna sprang motsols. Vilket jag var glad för, hade vi sprungit samma varv hade blivit jobbigt…

Tanken idag var att förlänga vilan till 3 minuter. Kontentan av det hela blev att jag sprang fortare och fortare för varje varv. Enligt Bosses träningsprogram ska jag hålla 10k fart, dvs 4.30 men jag lät benen löpa och försökte koncentrera mig på att springa så snyggt och lätt det gick. Farten blev enligt följande 4.17, 4.11, 4.10, 4.10, 4.05. För snabbt egentligen, men benen fick bestämma och då blev det så här. Istället för att låta jobbighetskänslan komma och domdera, fokuserade jag tanken mot att “detta är min kommande fart på milen”. I dagsläget är det inte tänkbart att satsa på en snabbare tid än rådande (44,32), det har jag inte ben till. Idag var en sån dag då allt var lätt, och då är det bara att hänga på!

Joggade ner tillbaka till boysen som tog ett dopp i Runes pool. Fick en kopp kaffe som jag tacksamt tog emot. Våra kaffefilter är slut vilket jag upptäckte i morse kl 07.00…  Lyckades sedan cykla hela vägen hem utan att Emil somnade, fick peta ganska barskt på honom under någon minut vilket gjorde att han höll sig vaken och somnade gott i sin säng!

Helt plötsligt befinner jag mig i en vilovecka. oplanerat. Otippat.
Efter helgens lite löjligt enkla “vinst”, dvs vinst i “Kattaklassen”, och “löjligt enkla” eftersom det kändes lätt och nästan snopet efteråt (antagligen för att jag var rätt förberedd och utvilad). Förhoppningsvis kan bäckenet brottas på plats och steget återigen bli smärtfritt.

För att kunna ”ta tag igen”.

Därför kallar jag denna vecka “halvtidsvila”. För att snoka igenom framtida lämliga träningsprogram och ansluta några löst fladdrande kontakter.

Skanör nästa. Tre löp, två cykel. Skaka om.
Låter vara osagt om det blir någon konkret “simträning”, ställer in mig på att Skanör blir en trevlig dag utan några förhoppningar andra än att springa snabbt och snyggt.

Halvmara och millopp. Det är mer seriöst och nervöst. Hur långt räcker det i år?
Veckan är inte slut, bäckenet sitter inte rätt och just nu vet jag inte om det räcker med en behandlign för att få det på plats. Har jag tur är det enkelt, och jag kan fortsätta med fartträningen redan nästa vecka. Eller så blir det lite pianospelning och intervaller på cykel.

Är löpsugen. Så in i bomben löpsugen.

Snart midsommar. Stora regndroppar enligt profetian. Regn är lika med lera i skogen. MTB är lika med lera överallt, och in i öronen. Löpning är lika med lerig baksida, lätt att tvätta.
Har någon provat att tvätta en MTB i 40 grader kulörtvätt?

Glad midsommar från oss!
Vi kopplar ur och ner.

Resten av dagen har gått till att leka flygplan med en 3 månaders baby som varit omåttligt sur på allt och alla. Sur på sin mössa, sur på mjölken som tog slut, sur på vagnen som måste stanna ibland, sur på babygymmet som är fånigt. Det enda som kunde fånga Emils intresse idag var den nyfunna egenskapen “sätta sig upp med hjälp”. Det var kul och kunde blidka denna söndagsgriniga baby en liten stund. Nu har han tagit sin napp och favoritkanin och givit sig av med John Blund och jag hoppas att han vaknar med ett leende som håller i sig hela dagen imorgon!